Det småländska höglandet

Det småländska höglandet, eller det sydsvenska höglandet, sträcker sig från Alingsås i väster till Vetlanda i öster, och från Ödeshög i norr till Växjö i söder. Höglandet omfattar delar av Östergötland och Västergötland, men den allra största delen ligger i Småland.

Småländska höglandet ligger 200 meter över havet, med sin högsta punkt vid Tomtabacken i Nässjö, som ligger 377 meter över havet. Även flera andra höjder når över 300 meter över havet. De kommuner som är belägna på Småländska höglandet är Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås och Vetlanda.

Flora och klimat

På grund av att det ligger så högt finns det stora skillnader mellan höglandet och resten av Småland, inte minst när det gäller vegetationen. Det mesta av höglandet tillhör växtzon 4, men städerna Nässjö och Eksjö med omgivningar ligger i växtzon 5. Detta innebär att förutsättningarna för växter är märkbart kärvare än Mälardalen och på Östgötaslätten. Detta påverkar inte bara floran utan även faunan. Så här beskrev geografen Erik Åkerhielm höglandet:

 

Min karta säger mig, att hela norra Sverge med undantag av en ganska smal kuststräcka invid Bottniska viken är ett högland. Den säger också, att söder om detta högland går ett låglandsbälte från Skagerack till Östersjön med en ungefärlig
bredd av 15 mil och utvidgande sig åt öster. Söder härom åter liksom hängande sig fast vid den långa sjön Vätterns södra ända ser jag ett brunt område alldeles som en ö utstött ifrån nordsvenska höglandet. Den är icke så liten, denna bruna fläck.

Det åskar mer på höglandet än i resten av Småland, och höjderna ”skrapar” också ut regn ur fuktig luft, vilket gör att höglandet har en stor mängd nederbörd i form av s.k. orografiskt regn.

På samma sätt som Höga kusten, betydligt längre norrut, har namnet Höglandet börjat användas lokalt. Detta görs delvis för att locka turister, men märks även i namn som Höglandssjukhuset.